Jag vet och förstår att jag sårat mina barn. Att va förälder är inget lätt jobb. 

Det är svårt för några och gå vidare utan fastnat där vilket jag tycker är jobbigt. 

Och jag har och haft mycket ångest och skuld över det.

Men när jag befann mig där och då  ingen kärlek fanns kvar och ensam med 4 barn.

Barnens pappa hade eget och var tvungen och jobba hela tiden för att få det och gå runt. 

Sov på dagen och jobbade natt. 

När man bönat och bett om ändring och inget hände såg jag ingen annan utväg än att flytta.

Vi bosatte oss i Sigtuna där jag fick utstå mycket hemska saker för att jag flyttade.

Jag förstår att jag sårade jättemycket men man gör inte illa nån. 

Det har jag inte berättat för någon.

Bara några få råkade se vissa saker. 

Så flytten till Huddinge var skönt just då för att slippa det jobbiga.

Men att det skulle bli ännu jobbigare där var det inget jag visste då.

Frågade även barnen om dem inte ville flytta med mig. Men dem ville inte byta skola vilket jag kan förstå.

Och i efterhand var det bra, för det dem mindre barnen fick utstå önskar jag ingen ska behöva göra.

Så under många år älskade och såg jag fram emot när dem stora kom så vi fick vara tillsammans.

Och dem fick också se helvetet ibland. 

Men vi hade många fina stunder med.

Man gör val i livet som ibland blir bra och mindre bra. 

Jag tycker det är tråkigt att inte se det fina vi har och haft tillsammans efter skiten. 

Men det här är min berättelse om hur jag kände och upplevde det som mamma. 

Jag kan inte ändra det som varit  bara ändra det som kommer framför mig.

Men nu väljer jag att lämna det och se framåt.