Nu var det längesen man skrev nåt här. Men nu känner jag att det är dax och få ut lite. 

Att bara få skriva av mig om det jobbiga och konstiga år 2020.

Det har verkligen varit ett konstigt år, och att landet verkligen stannade upp. 

Man har verkligen fått vara mycket hemma i år. Men en resa till Hudiksvall blev det i sommar. 

Jag åkte med Angelica och vi bodde på hotell i 2 nätter. 

Men vi kunde inte hälsa på någon men morbror med fru kom in till stan. 

Annars har det varit jobb på dagis under året. Lite annorlunda att jobba med corona i Sverige. 

Det jag tycker och känner är att vi är en bortglömd yrkeskår. 

Det var inte så mycket hålla avstånd hos oss vilket är svårt när man jobbar med barn. 

I mitten av oktober tappade jag rösten sen blev det bara värre. Då trodde jag att nu har jag fått corona. Men efter att jag tagit ett hemtest visade det neg. 

Under 8 veckor andades man med ett sugrör kändes det som. 

Enorm hosta med äckligt segt slem hela tiden. 

Jag fick en dom om kol på närakuten men kände att det är inte rätt. 

Så utan hjälp var det bara att andas genom sugröret och vända hem igen. 

Till slut fick jag hjälp på vc och efter ytterligare kontroll visade det sig vara astma. 

När jag tänker efter har jag nog gått länge med det. Men man vänjer sig ju ofta med saker. 

Men nu är det bättre med medicin. 

Det jobbiga är när det blir slemmigt i halsen man får en kvävnings känsla. 

Och att orken tar slut fortare. 

Ensamheten har varit jobbig under pandemin med. 

Men det har det varit för många. 

Mycket tänkande blir det ju med såklart eftersom man har så mycket tid till det. 

På slutet av året blev jag nedstämd känner inte igen mig själv ännu. 

Men tror det kom med astman det liksom kommer sak på sak när man blir äldre. 

Sen att man inte har och kan prata och dela det och andra saker med nån. 

Känner mig som en kastrull som pyser över. 

Man blir gnällig och nu har jag fått höra att jag ska hålla det för mig själv. 

Saknar min mamma så mycket för att kunna prata och bolla med henne. 

Eller att man hade syskon att prata med. 

Sen blev det en höstack av ett strå gällande hyresvärden. 

Allt började med att jag inte fick plats med utemöblerna i källaren. 

Blev lite besviken när man ser onödiga saker ligger där dom inte är mitt. 

Sen att mina saker blev inlåsta i ett förråd med hänglås som inte var mitt. 

Så om jag ville hämta nåt måste hyresvärden komma och öppna. 

Jag tycker att det är ett konstigt sätt bete sig men det tycker inte han. 

Så nu pratar han inte med mig och min dotter känns lite avig mot mig med. 

Det är upp till honom att vara så och ag känner att jag inte vill bo här mer. 

Mycket tankar är på en av döttrarna med som har drogproblem. 

Jag blir lugn när hon är på behandlingshem men det varar inte så länge. 

Nu är hon ute och strular och man vet inte hur länge hon ska leva. 

Om man inte är beredd och sluta så spelar det ingen roll hur många behandlingshem som finns. 

Men jag vill helst begravas före henne för att begrava ett barn orkar jag inte. 

Nu ska jag till grannen och fika så tar en paus i skrivandet. 

Kram på er