Idag har jag bett om hjälp med att få skuldsanering.

Det känns skönt att få hjälp och få det i rullning.

Inombords idag känner jag mig så trasig oron och ångesten tar över ikväll.

Jag har sånt tryck över bröstet. 

Det blir värre och värre för varje dag känns det som.

Jag kollar på boenden så huvudet snurrar och snurrar.

Jag har betalat på varenda sida som har bostäder nu känns det som.

Mycket pengar har lagts på det.

Men dem flesta begär ju inga betalningsanmärkningar.

Eller så tar dem så himla mycket i hyra.

Jag förstår inte egentligen varför inte huset kunde sålts när vi hade hittat ett boende.

Men har min aning. 

Inte lätt och hitta nåt på 3 månader när man har svårt att få hyra.

Men förstår att man är och känner mig som en börda.

Som förälder så har jag gjort mitt och att nästa fas i livet ska börja. 

Varför har jag inga föräldrar som kan hjälpa mig? 

Varför har jag inga syskon som kan hjälpa mig? 

Just nu skulle jag vilja ha dem i detta liv och inte på en annan plats. 

Ensam är inte stark alla gånger. 

Nu ska jag leta vidare i Sverige.