Ja då är maj här tiden går fort.

På jobbet är det som vanligt inget har ändrats. 

Försökte prata med chefen om situationen men det är som en vägg.

Men imorgon är det nåt möte med chef och fack. 

Men jag skiter i vad nu.

Tänker på mina älskade kissar hur jag ska göra med dem. 

Men det kanske blir avlivning det känns inte bra. 

Men måste tänka på vad som är bäst.

Känner mig likgiltig inför allt just nu. 

Känns bara som man går på en räls och gör vad jag måste göras.

Lägger ingen känsla i nåt bara en stor tomhet.